I hela 3 sekunder var allt som vanligt. Jag klev upp, gick mot toaletten, öppnade dörren - PANG - "Det var ingen maddröm, det är verklighet!". Jag kunde inte somna om, låg ett tag efter Johan stigit upp. Jag gav upp och klev upp för ett tag sedan. Somnade sent inatt, tårarna ville aldrig sluta rinna. Konstigt att jag inte har huvudvärk, för det brukar jag ha efter jag gråtit.
Ska ringa och kolla hur läget är, är det ingen förbättring så tar jag tåget hem idag.
Update: Nu har jag hört hennes röst, så jag känner mig betydligt lugnare. Får se vad provsvaren säger, men det lät bra!
Inlägg
Såg på facebook vad som hänt. Tänkte försöka ge dig några lugnande ord. Jag jobbar ju på sjukhuset i Hudik, och ibland just på HIA (Har även varit i Bollnäs på HIA på praktik) och jag lovar att hon är i goda händer. Personalen som jobbar där är specialutbildad, och är väldigt kompetent och de har stenkoll på allt som kan tänkas.
SvaraRaderaMin farfar åker in och ut han med, han har hjärtflimmer, så jag förstår vilken panikkänsla du har, men han trivs otroligt bra med personalen där och han säger att han alltid känner sig trygg. Att hon är där betyder ju att hon kommer att få all den hjälp hon behöver, och oftast blir det jättebra!
Jag även gruppträning för hjärtpatienter och jag lovar dig att de efter rätt behandling kan köra jättehårt, jag är själv sjöblöt av svett efter ett pass. Så med rätt behandling så tål deras hjärtan allt våra friska hjärtan tål.
Förstår att din oro finns kvar, men jag hoppas att mina ord kan lugna dig lite i alla fall! Stor varm kram från mig
Vad har hänt? :(
SvaraRadera